Okej, så jag satt med en kompis på en uteplats idag och vi åt wok-to-go mat. Så händer världens konstigaste grej. En kvinna, ganska ung runt 25, kommer fram till oss och frågar om vi pratar franska. Vi svarar på engelska, eftersom oftast så är det någon turist som vill veta vägen till ett ställe, så då ska man ju vara artig, eller hur? Till utseendet är hon blond, piercingar lite här och där, töjning i öronen, tatueringar på armarna. Hon är sminkad och till synes fräsch och sminkad, som vilken människa som helst. Och hon har en axelbands väska på sig. 

 

Hon börjar förklara för oss, att hon var på en festival här i närheten och berättar att hon blev förföljd och två män började prata med henne, de ville bara "låna" två minuter av hennes tid. Hon la även till att hon hade sin väska bakom sig, med passport, pengar, och allt annat viktigt. När hon då skulle ta väskan till sig närmare för att hon blev omringad av dem, så när hon kollade bak var väskan borta och när hon kollade fram var männen borta. Sedan sa hon att hon gick till polisen och ambassaden för hjälp, men att det skulle ta tre dagar för dem att ta tag i ärendet. Och hon har en mamma som bor hos henne, som hon måste ta hand om. Att hon måste komma hem snabbt.

 

 

Hon fortsätter, hon säger att hennes mamma bara bort 3 timmar bort att hon snabbt måste hem. Att hon gör vad som helst för att komma hem igen, hon kan ge adress, namn, allt vi vill veta.

 

 

Hon fortsätter, säger att det bara är 15€ hon behöver för att komma hem, att polisen inte kan hjälpa henne, hon upprepar att ärendet tar tre dagar och hon får sova på gatan tills dess. Och att hon är rädd. Så det är klart, om någon på gatan kommer mot henne och börjar bråka, då börjar hon också bråka. Vad det nu har med saken att göra. Men hon hade alltså redan sovit på gatan en natt. Och ville inte göra det igen. 

 

 

Min kompis bredvid mig satt helt förlamad av okänd anledning. Men efter tredje försöket så gav kvinnan upp och muttrar lite surt "Happ, vill man inte hjälpa så vill man inte hjälpa." Vi får fortsätta äta vår mat ifred och ser att efter några minuter är kvinnan på andra sidan gatan. Hon går fram och tillbaka, flaxar med armarna i luften och sedan "simmar" i luften med armarna. Och hon pratar. Högt.

Men det är ingen på gatan runt henne...