Nu är det väldigt sent men idag har min inspiration gått från noll till hundra. Allt är så underbart plötsligt. Och tusen idéer flyger runt i mitt huvud och jag står där under dem, och ibland är dem så många att jag kan inte hoppa och ta ner alla för att det känns för mycket, men nu står jag och plockar ner ena efter andra och jag får dem bli sanna. Det kan vara allt från att äta en viss sak ute, till att besöka ett visst ställe, till att göra slut med en dålig relation, till att... Ja, ni fattar väl. Så de kommande inläggen kommer vara om...

 

• Bra/Dåliga saker som är generella i Spanien. Allt inte bara saker som jag upplevt, utan som även de andra svenska studerande också märkt.
• Hur mina dagar ser ut. Varför jag inte hinner uppdatera så mycket som jag vill. Tro det eller ej, men lever varje minut och sitter inte alls lika mycket framför datorn här som man ibland gjorde i Sverige.
• Min personliga lilla bucket list som är endast för Barcelona. Hehe, ja, jag har en sådan. 
• Vad som har ändrats i mitt liv efter jag valde att plugga här. Ibland är ett miljöbyte allt som behövs. Man kan inte springa från sina problem, men ett miljöbyte kan ändra något stort i ens själ. Jag är inte rädd för mycket, men jag var livrädd för att lämna mitt liv jag hade (lägenhet, jobb, familj, vänner) för att plugga i utlandet.
• En jämförelse av svenska lärare och spanska lärare. Ja, jag kan faktiskt göra denna bedömningen med tanke på att jag har gått i 3 olika spanska skolor under en längre tid. ;)

 

God kväll alla trevliga. Ikväll har jag haft världens trevligaste kväll. Jag har varit på så bra humör idag, för i helgen fick jag veta vad olycka är för något. Och måste man gå igenom det i 48 h utan att kunna rymma från det, så uppskattar man plötsligt allt hundra gånger mer. Så imorse vaknade jag upp med ett leende på läpparna, fast jag vaknade upp senare än planerat. Fast jag insåg att jag inte hade någon frukost i kylskåpet pga helgen jag haft (har varit borta). Fast jag visste att när jag kommer till skolan finns det läxor jag inte fått, för att förra veckan var jag sjuk torsdagen. Men vad jag varit glad enda ut i fingertopparna, i hela kroppen, från topp till tå. Jag gled in i klassrummet och kände mig oövervinnerlig. Hoppas verkligen den känslan stannar!

 

Men så till min kväll nu då, som inlägget egentligen ska handla om. När jag var på väg hem så messade jag henne och frågade om hon har planer ikväll. Faktiskt så hade hon inte det, konstigt nog! Haha. Tjejen är jämt ute. Varje kväll. Men då sa jag att jag vill att vi går ut och käkar gott! Och det gjorde vi. Vi hade egentligen bio inplanerat också, men det krockar lite med tiderna och vi var för hungrig för att se bio först. Vi letade i en bra timme efter någon restaurang som inte är för dyr men ändå inte har så smockfullt med folk. Tillslut hittade vi en. Obama hette den. På C/ Las Ramblas de Catalunya. Väldigt mysig, inredningen var mörk men väggarna var fulla med intressanta tavlor, statyer, unik inredning och de spelade väldigt trevlig musik men ändå det man kände igen! Ed Sheeran, bl.a. och ni vet ju hur sköna låtar han gör, eller hur? När vi sedan skulle dra hem så regnade det. Ja, tro det eller ej, men hösten börjar komma till soliga Barcelona också ;) Men vi har inga sura miner för det! 

Jag tror jag äntligen hittat en riktigt bra framtida vän här. Jiota heter hon, är grek och går i den andra kursen som finns i skolan, Spanska i Praktiken (SiP). Vi chattade lite under dagen och det visade sig att båda var hemma och slöade. Ja, vi låg helt enkelt i soffan hela dagen, trots skinande sol och att det var lördag - den ultimata shoppingdagen. Men så där emot kvällen, bestämde vi oss för att gå ut. Ja, gå ute, alltså. En promenad. Vi visste inte vart vi skulle eller hur länge vi skulle gå, men vi hade så trevligt och pratade så mycket, att vi promenerade i fem hela timmar. Jag tror vi gjorde fyra stopp på vägen. Första gången för att köpa lite glass och vatten, mums. Andra gången för att vi hittade en konsert mitt ute i ingenstans i ytterkanten av Barcelona med en kvinna med en fantastiskt röst! Självklart stannade vi och lyssnade några minuter. Sedan fortsatte vi och när vi såg att vi var otroligt nära Tibidabo, så tänkte vi att det kanske är dags att gå ner emot stan igen.

 

Ni som vet Barcelona, vet att Tibidabo är en nöjspark högt uppe bland bergen. Haha, ja, we lost track of time. Så på nervägen gjorde vi två stopp vid olika öppna affärer med färska mackor. Jag tycker det är helt otroligt att de hade öppet så sent, men ändå så skönt. Och självklart så är/var det ju lördag, metron går hela dagen och det var smockfullt med folk också. Många supermercat hade öppet också. Tummen upp, verkligen! Innan vi skulle skiljas åt satt vi ett dag på hamnen och kollade ut över vattnet och fina båtar. Här får ni lite bilder av en riktigt rolig kväll!

 

God kväll,

igår var jag och min rumskompis med på något väldigt stort, nämnligen firande av trehundra år av Catalunya. Hur många katalaner var inte ute på gatorna liksom? Helikoptrar över allt, poliser över allt, avstängda vägar, extra mycket security personal vid metron. Wow. Nu är det ju så att Catalunya inte alls är ett eget land, men dem vill bli. Precis som i TV vid stora manifestationer/demostrationer, var det precis där vi befann oss. Eller ja, okej, vi gick en bit in mot stan för att hamna mitt i smeten... ;)

 

Hejhopp! Det var ett tag sen jag skrev här, men det kan bero på att jag är i full fart med att vara ute och ha roligt. Hoppas allt är bra med er, mina kära läsare :) 

Själv tog jag avsked av min första väninna här i Barcelona, Anna heter hon. Hon är från Italien och gick också en spanska kurs, men en kortare period. Egentligen skulle hon åkt förra veckan, men det blev strejk med flygen så hon stannade kvar en vecka till och njöt. Jag vart riktigt glad, eftersom förra veckan kunde vi inte alls umgås... Men igår, tog jag metron till hennes område runt 21. Hon väntade på mig vid metron, och vad glad hon var!! Jag blev så glad själv, för där stod hon med världens leende och skuttandes. Så ska jag också börja välkomna folk när jag hämtar upp dem!

 

Det blev en superbra kväll med en till tjejkompis, Dominika. Plus de som Anna bodde hos och hennes kompisar. Så vi var 6 st människor i en liten, liten lägenhet. Men mycket skratt och prat! Det var så sorligt att säga hejdå till henne, men när jag reser till Italien någon dag, ska jag definitivt svänga förbi staden där hon bor.

 

 

Hej alla mina trogna läsare!
Ursäkta min frånvaro, det har varit en... speciell vecka, minst sagt. För ungefär en vecka sedan började mina ben kännas jättetunga och det var jobbigt att gå runt, jobbigt att ens ta sig till skolan. Självklart kämpade jag mig till skolan varje dag, men så fort jag kom hem var det vila, inget annat som gällde. Har missat 3 viktiga sociala träffar som min klass och mina kompisar har anordnat. Det var ju inget vidare heller...

 

Men, däremot har jag fått mysa i soffan med en massa koppar te med spanska TV! Jag har säkerligen fått öva mer på min spanska än någon av alla klasskamrater och kompisar på deras träffar ;) Och det är ju trots att därför jag är här, språket. Det blir lite svårt att vara med på de sociala aktiviteterna när de flesta dagens ungdomar prioriterar utgång på natten, hög musik och alkohol. Men det gör inte jag, dels för att jag inte vill, men också för att jag inte kan. Och det har jag accepterat och har förstått att min kropp inte tål det, inte ens en droppe. Så mina prioriteringar är annorlunda och jag njuter av andra upplevelser i livet. Barer med hög musik och mycket folk, flera våningar, blinkande belysning, coola färgade shots och det, den tiden är förbi i mitt liv. 

Jag vill se alla sevärdigheter i Barcelona. Jag vill njuta av stranden och höra vattnet plaska. Jag vill ta promenader genom parker där man kan höra barn skratta och föräldrar umgås. Jag vill äta en fantastisk middag med killen jag tycker om, på en restaurang med en fin uteservering. Jag vill bruncha med mina vänner mitt i stan. Jag vill se saker som jag bara har chans att se nu, göra saker jag bara har chans just nu.