Hur snabbt går inte tiden? Den går snabbt när man har för roligt! När livet sedan lugnar ner sig, känner man verkligen hur högt man flygit. Det spanska citatet jag älskar "La caida es mas dolorosa cuando se ha volado alto". True, true, true, för det som förstår spanska eller gillar att googla. Så, vad har Valeria gjort under denna långa tidsperiod? Mycket, mina kära vänner, mycket. 

 

åkte till Barcelona för att umgås med min vännina och hennes vänner

 

 

 

Min värdmamma. Jag kommer nog aldrig glömma dagen jag satt på tåget från Madrid till Valladolid. Så glad, så nyfiken och definitivt beredd. När tåget stannar i min stad, kliver jag ut och ser henne med sin son. Hon lyser upp i ett leende och nästan springer emot mig och ger mig en kram. Den här typen av välkomnande älskar jag verkligen! Så jag tänkte att vi skulle klicka jättebra, och det var ju bara en bonus att hennes son var snygg och väldigt social. Han bodde dock i Madrid så dagen efter denna dag, åkte han redan hem. Det var då allt började gå neråt. Jag är verkligen inte en tjej som ger upp lätt, if I want something - I go get it. Gå på glasskivor, springa igenom eld eller två timmar i regnet. Vad som helst, för det jag är som mest passionerad för. I detta fall, och fortfarande, Spanien. Jag tror att det började med att jag kom hem en aningen försent. I Spanien slutar man skolan 14.00 varje dag. Efter det så tyckte jag bara det var rätt att stanna kvar efter skolan och småprata lite med de nya vännerna jag fått, för att lära känna dem och inte verka tillbakadragen. Detta resulterade självklart i att jag blir sen hem, 14.30 kliver jag innanför dörren och får en utskällning. (Haha, ni kan väl tänka er min min, när hon står där och kastar spanska ord 110km/h på mig?) Jag förstod självklart helheten och bad om ursäkt, men ifrågasatte också varför det är så viktigt för henne att jag är hemma prick 14.10? Hennes försvar var att vi ska äta då, att hon förberett maten lagom tills den tiden och vi ska äta och sen kan vi hitta på vad vi vill efteråt, att efter det kan jag få gå och träffa mina kompisar hur mycket jag vill. Eftersom detta var vår första tvist, så gick jag självklart med på den. Vem vill bli ovän med sin värd mamma på dag.2 liksom... 

 

Efter några dagar blev det bara mer och mer av hennes regler. Självklart är det så att man är tacksam för att få bo i någon annans hushåll och man vill anpassa sig så mycket som möjligt, men det finns en viss gräns på vilka regler och krav man får ställa. 

 

• Jag fick endast vakna en halvtimma innan skolan började, då jag skulle hinna med att äta frukost, sminka mig, fixa håret, välja kläder, vara i badrummet osv. Vaknade jag för tidigt störde jag hennes skönhetssömn och bökade för mig i köket, trots två stängda dörrar och att jag verkligen smög på tå, vart jag en gick.
• Jag fick bara spola, efter jag gått på toaletten och kissat 3 gånger. Alltså spara mina tidigare toalettbesök tills tredje gången. Anledningen var att hon ville spara vatten.
• Efter vi ätit mat tillsammans efter min skolgång, skulle hon alltid ta en siesta i vardagsrummet och det resulterade i att jag inte fick titta på TV dessa tider. Det är okej. Bara att jag inte ens fick vara i samma rum. Jag skulle helst vara på mitt eget rum, eller ute, enlig hennes förslag. Förslag jag helst borde lyda.
• Så jag spenderade en del tid på mitt rum, vilket resulterade i mycket kommunikation med omvärlden. Jag älskade att uppdatera med bilder på facebook, eller blogga här, eller helt enkelt Skypa med min familj. När hon såg detta, gav hon mig ett tal, redan första veckan om hur omogen jag är som uppdaterar minsta lilla grej jag gör, att jag hellre borde spendera min tid på att lära känna staden och kolla upp sevärdheter, kända ställen osv. 
• När hon åkte till Madrid för att se på en pågående protest och träffa sin son, fick jag verkligen inte följa med. Enligt vårt kontrakt hos vår organisation skulle hon visst ta med mig på utflykter och liknande.
• Jag fick under INGA omständigheter som helt, använda hennes spis. Trots att jag förklarat att jag bott själv sedan jag var 16, att jag vet hur man använder en spis och att hon definitivt inte behöver oroa sig.
• Som följd av detta fick jag inte ens laga mat själv.