Det börjar närma sig löningsdags. Det har varit en process och man får kämpa med dubbla-känslor. Det började i november, då det var dags för perioden då man kan anmäla sig till IPK att man vill bli utbytesstudent. Så för mig var det inte tvivel i just att ansöka, den tiden, jag hade sen länge haft denna dröm om att bo i Spanien ett år eller längre. Bara för att jag älskar språket, kulturen, människorna, värmen, affären, maten - allt. 

 

Att berätta för vännerna var lite svårare. De stöttade, givetvis, men så klart fick man höra "neeej, ska du åka iväg ett helt år?" och då började jag också tänka. Ett helt år. Mer än 300 dagar. Dagarna gick sakta och jag väntade på att intervjuen skulle hända. Den hände i februari, därav bilden ovanför. Den är tagen på kvällen efter en dag i Stockholm med intervju och shopping efteråt. Jag var så glad, hade intervju med en annan jättetrevlig blivande utbytesstudent. Allting gick bra. 

Sen gick månaderna igen och man fick inte höra mycket... Sommarlovet började närma sig, allt det där. Då i maj, skulle vi ha informationsmöte den 25:e. Det gick också jättebra, vi var 6 st som skulle iväg till Spanien; hälften hade redan fått värdfamilj och placeringar. Jag var en av dem som inte hade fått det.

 

Nu i juni, efter ett byte av preliminär värdfamilj, så har jag äntligen fått en värdfamilj. Och sommaren är kort; snart är jag där. Snart är det september. Snart är det dags att resa. Jag har redan tagit farväl av en bästa vän som åkte bort under hela sommaren. Det var jobbigt och jag har flera som jag måste ta avsked från innan jag själv åker iväg. Men någonstans inne, är jag nog egentligen överlycklig, trots att jag är lite skeptiskt mot att det är en annan del av Spanien än vad jag är van vid. Det kommer bli bra, jag ser framemot det faktiskt.