Hej Johanna. Åh, vilken rolig fråga! Det finns så mycket man kan göra efter gymnasiet, som jag anser, att man inte kan göra sedan efter man nått lite äldre dagar. Det är ju inte det att man "inte kan", jag kan bara inte tänka mig att t.ex. studera en kurs i spanska, när man är 25+. Det finns allt möjligt, att jobba som au pair i olika länder (USA, Nya Zeeland, Australien, London, etc.) eller göra som jag, ta en kurs i spanska i Spanien. Sedan har jag ju också jobbat ett år på en mataffär, direkt efter gymnasiet. Ett väldigt värdefullt år för CV:et, mina framtida jobb och allt det där, men ett år räckte, kan jag bara säga. Man kände sig plötsligt så gammal - är det här något jag vill göra resten av livet? Är det så här det är att jobba utan utbildning? En massa frågor dök upp i huvudet, och jag glömde mina andra intressen och hobbys, eftersom jag jobbade mer än heltid. 

Att åka till Spanien och studera, räddade min mentala hälsa. De jobbiga känslor jag har fått ta itu med under det året jag endast dedikerade mig till jobbet, har varit väldigt svårt men lärorikt och jag ångrar inte det. Jag ångrar inte ens de dagar jag var så arg för att det kändes som jag stod och trampade på samma plats, utan att utvecklas och ta mig "framåt". Och jag skulle inte gjort någonting annorlunda om jag fick chansen. Även om jag inte kände av det då, så har jag lärt mig så himla mycket - dels om jobb, arbetsmoral, hierarkin i Sverige på arbetsplatsen, hur man skriver ett CV, att försöka balansera privatliv + jobb, och typ hundra grejer till.

 

Det var dags att åka ut i världen igen och det känns såååå bra! Så RES! Det är nog det enda man kan betala för, som endast gör dig rikare. Det är nog det enda, för min del, som har pumpat liv i mitt blod igen, som ger mig den här känslan "det var sååå värt att jobba så mycket, bara för att få uppleva det här sen". Man uppskattar inte glädje, om man inte känt ilska och sorg. Man uppskattar inte levnadstandarden, om man inte sett annat. Jag reser nog något år till innan jag sätter mig för att plugga och sedan skaffa ett jobb och stanna på platsen jag är, och det är vad jag skulle rekomendera till dig också! :) Delen med att vara rädd för att åka själv är ju bara bra - se det som en utmaning du ska klara. Hur bra kommer det inte kännas sen att kunna säga "Jag reste iväg själv, gjorde det här och det här." De bästa orden som kommer ha ett värde när du väl kommit iväg, kommer vara "Det var så värt det.". Hoppas det var till något svar och att du finner inspiration och motivation till att göra något roligt efter gymnasiet! :)